Jag kan bli rädd för världen av
många olika orsaker. Men en sak jag blir
riktigt jävla mörkrädd för, är människor som går NV-programmet.
Eftersom jag själv är en liten insider där, så både tar jag del, och påverkas, av händelser där i
väldigt hög grad. Och snäll som jag är, tänkte jag dela med mig av ett rykande färskt exempel av hur det går till på där.
Vi börjar med lite
bakgrund. Förra terminen hade vi
två, av två möjliga, kemiprov på måndagar. Då med motivationen att "
det finns inga andra alternativ", vilket jag
kan köpa, då det hade inneburit att vår kemilärare hade varit tvungen att
byta en lektion med någon annan lärare. Trots detta, så klagade ungefär
20 (
förmodligen fler), av 30 möjliga, elever på detta (dock inte till läraren, utan till varandra), då prov på måndagar
oftast/alltid innebär att man måste
studera över helgen, som för många är en helig tid.
Denna terminen så är dock förutsättningarna annorlunda. Vi har visserligen kvar en kemilektion på måndagen, men vi har också en kemilektion varannan vecka på onsdagar (de andra veckorna har vi fysik där).
Detta till trots, så hade vår kemilärare nu bestämt att vi
ändå ska ha vårt nästa kemiprov på en måndag.
Så det är där vi är nu. Och i
min lilla värld, där
jag bestämmer, så borde detta rimligen leda till ett ifrågasättande ifrån majoriteten av klassen, eftersom
ungefär 20 personer var väldigt trotsiga mot måndagsprov förra terminen.
Men nu är det ju,
tyvärr, inte jag som bestämmer i den
riktiga världen, utan där är folk...hmm...
speciella?
Nu fungerar det istället som så, att det enbart är ett litet fåtal, däribland jag, som ifrågasätter detta (och då inga rimliga argument för att ha prov en måndag istället för en onsdag, får vi inte heller ett vettigt svar).
Visst, detta hade varit
helt okej om dessa 20 personer av okänd anledning hade bytt åsikt angående måndagsprov sedan förra terminen. Men nu är det, som ni kanske förstår,
inte riktigt så. Utan flertalet av dessa, rentav
förmodligen alla, kommer att klaga på detta faktum
innan provet äger rum.
Fråga mig inte vad det beror på. Möjligen är de
rädda för lärarnas "
auktoritet", för att få
sänkta betyg, eller så är det någonting helt annat som försigår. Förmodligen är det
rädsla, eller någonting snarlikt. Och det är detta som gör mig mörkrädd. Skolan ska väl
utveckla individen? Men hur har det gått i mitt exempel? De flesta sitter, 18 år gamla, som
nazityskar från 30-talet och accepterar allt lärarna säger och gör. Inte
faan utvecklar det individen? Inte åt något annat håll än
meningslösa ja-sägare. Och visst, det är väl så somliga partier vill ha det. Detta måste dock,
enligt min åsikt, bygga på att lärarna faktiskt
har rätt och faktiskt
vet bättre än eleverna. Villket i sin tur skulle innebära att det skulle vara
väldigt svårt att argumentera emot lärarna. Men nu är det inte riktigt så. För att jag har fortfarande inte hört något vettigt argument för att ha prov på måndagar.
--------------------
Min generella bild av danskar är att de
röker över-jävla-allt, de dricker
alltid en
sjuhelvetes massa öl, de
pratar jävligt grötigt, de är
otrevliga mot icke-danskar, de har en poliskår som är
helt sjuk i huvet, och deras invandringspolitik stämmer
inte riktigt överens med mina värderingar.
Nu är jag medveten om att jag har generalliserat
(långt ord!) något fruktansvärt, och att i princip all min erfarenhet av danskar är de ifrån huvudstaden (tänk er själva om man bara hade umgåtts med stockholmare, visst fan hade man trott att svenskar generellt var dumma i huvet?
; ) ). Men det
måste ändå ligga någonting i följande citat; "2
miljarder muslimer kan inte ha fel, danskar är dumma i huvet!". Eller?
: )--------------------
Jag har lärt mig knyta en slips. Det är inte så jävla svårt faktiskt.
--------------------
Till sist: Lita aldrig på någon norr om Hallandsåsen
