Man märker att man börjar bli vuxen nu. Det är inte alls mycket folk inne på msn på nätterna. (Med det första "man" menar jag "jag", med det andra "man":et menar jag min umgängeskrets.)

--------------------

Nu har jag kommit fram till att alla stora saker är gjorda. Nu finns det inget mer skjuta upp. Innan kunde man tänka "efter skolan...", "efter tågluffen så..." och blablabla...
Men nu finns det inget mer sånt. Nu är nu. Eller nej, det börjar imorgon. För att när jag kommer hem, då ska jag ta tag i mitt liv på riktigt. Typ.

--------------------

Det är jävligt underligt ändå, vad man kan börja se annorlunda på saker om man är borta från allt i en månad. Man märker vad/vilka man saknar, och vad/vilka man inte alls saknar lika mycket som man inbillat sig själv att man skulle göra. Det är nog ganska mycket av våra liv, åtminstone våra känslor, som vi bara inbillar oss.

Nu har jag ju visserligen inte kommit fram till så mycket om vad jag vill, däremot har jag kommit fram till en del saker jag inte vill. Och ibland är det precis tillräckligt faktiskt.

--------------------

Jag ska börja skriva bättre. Men jag kommer fan aldrig igång alltså...

--------------------

Till sist: Lita aldrig på någon norr om Hallandsåsen